jag vet

Man säger mycket och allt ska vara så föralltid, när man har det bra. När saker är sämre och inte alls som det brukade vara, när man är  på andra platser med andra människor visar det sig att det inte alls kommer vara föralltid. Saker blir annorlunda, saker går sönder och människor förändras. Man får aldrig säga föralltid, det slutar bara med att man blir besviken och man börjar skylla på varndra. Dom man alltid ringt till när något hänt, gråtit till, skrattat med, är nu dom sista man tänker på när något händer. Vad hände, vad händer? Blir man inte lite besviken på sig själv, javisst. Men på andra också, allt är ju inte ditt fel. eller?

Folk som vill att andra ska dra på sig en stor skuld, känna sig värdelös, ful eller bara dum.
Det är det värsta jag vet, det är människor med way to much fritid. Folk som lägger sig i andras liv, det är tragiskt, jag tycker så synd om såna. Jag brukar alltid tänka hur dom egentligen har det när dom måste visa så tydligt att dom inte mår bra. aj, det gör ont.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0