this time i've hade enough
det är underligt dedär att vissa tror sig veta så mycket av livet, vid åldern av 18.
egentligen vet vi nog inte så mycket
och som jag tidigare funderade till Erri, så är nog problemen vi har nu bortglömda om några år, men då säkert ersatta med nya
(jag vill inte känna mig ensam längre
och neeeeeeeeeeeeej det är inte för att jag inte har någon pojkvän som vissa verkar tro (!! är fortfarande inställd på att kicka alla killar i skrevet när jag ser dom)
jag kan vara omringad av folk och ändå känna mig ensam
jag umgås med människor jag tycker ytterst illa om, bara för att inte behöva känna mig ensam(?)
men någonstans där mitt i allt har jag glömt bort vem jag är, jag är ju den som alltid säger ifrån, hur fan kunde jag glömma bort det.
bekymrad över att jag inte ska vara stark nog för att bevisa att jag faktiskt inte behöver dom i mitt liv
rädd för att säga nej för att jag hatar att vara ovänn med någon
men jag har hittat någon nu, som påminner mig om att jag är stark när jag känner mig svag
och det här kommer nog gå bra
jag är inte ensam längre)
♥
jag som liten unge i gran canaria med min bingoberra jag fick av mommo o ture
japp, här hade jag ingen aning om hur mitt liv skulle se ut just precis nu idag
problemen här var att sega med kvällsfikan och tanndborstningen för att slippa gå o lägga sig så tidigt
problemet här var att få vantarna att fastna på snögubben
problemet här var väll att egentligen förstå vad som stod i tidningen
och samtidigt kunna göra på pottan, haha
mitt problem här var att fundera ut hur jag skulle bli av med ida
det problemt har jag ännu idag!! -.-
egentligen vet vi nog inte så mycket
och som jag tidigare funderade till Erri, så är nog problemen vi har nu bortglömda om några år, men då säkert ersatta med nya
(jag vill inte känna mig ensam längre
och neeeeeeeeeeeeej det är inte för att jag inte har någon pojkvän som vissa verkar tro (!! är fortfarande inställd på att kicka alla killar i skrevet när jag ser dom)
jag kan vara omringad av folk och ändå känna mig ensam
jag umgås med människor jag tycker ytterst illa om, bara för att inte behöva känna mig ensam(?)
men någonstans där mitt i allt har jag glömt bort vem jag är, jag är ju den som alltid säger ifrån, hur fan kunde jag glömma bort det.
bekymrad över att jag inte ska vara stark nog för att bevisa att jag faktiskt inte behöver dom i mitt liv
rädd för att säga nej för att jag hatar att vara ovänn med någon
men jag har hittat någon nu, som påminner mig om att jag är stark när jag känner mig svag
och det här kommer nog gå bra
jag är inte ensam längre)
♥
jag som liten unge i gran canaria med min bingoberra jag fick av mommo o ture
japp, här hade jag ingen aning om hur mitt liv skulle se ut just precis nu idag
problemen här var att sega med kvällsfikan och tanndborstningen för att slippa gå o lägga sig så tidigt
problemet här var att få vantarna att fastna på snögubben
problemet här var väll att egentligen förstå vad som stod i tidningen
och samtidigt kunna göra på pottan, haha
mitt problem här var att fundera ut hur jag skulle bli av med ida
det problemt har jag ännu idag!! -.-
Kommentarer
Ida
hähääää bitch´, im not going anywhere!
Trackback
